Hej    

Almaty 20090822

Ok, måste bara erkänna att jag lämnade Kirgistan och är tillbaka i Kazakstan :-) Jag har varit i landet i två veckor och har inte förflyttat mig så långt från Bishkek utan är nu i Almaty. Det är den största staden i landet och är den gamla huvudstaden och var huvudstad fram till 1998 då man bestämde sig för att flytta den. Man flyttade den till Aqmola (betyder "Många vita" eller "De vitas gravsten") som naturligtvis inte fick behålla det namnet. Antagligen fanns det inga bra idéer på nya namn så man ändrade namnet till Astana som betyder "huvudstad" på kazakiska. Men det är inte där jag är utan i Almaty - "Fader av äpplen".

Jag lämnade Bishkek/Kirgistan för ungefär två veckor sedan och cyklade norrut från staden till gränsstationen som ligger drygt 2 mil utanför och det var en enkel skön cykling. Hade bra medvind och nedför hela vägen så det var inte mycket mer än att trampa lugnt och akta sig för trafiken. Väl framme vid gränsen var det kaos och hundratals bilar och busslaster med folk som ville korsa gränsen. Det kändes som om det skulle ta en evighet att ta sig förbi men det gick snabbt och smidigt och detta berodde inte på att tullpersonalen jobbade snabbt utan mer på att jag hade en cykel. Som ägare till ett fordon (i mitt fall cykel) så slipper man stå i kö bland vanligt folk som korsare gränsen till fot och i denna grupp ingår alla andra förutom fordonsförare. Så med min cykel slapp jag det. Nästa fördel var att det var enkelt att cykla förbi att andra fordon som stod i kön. Varför ställa sig i en kö när man kan slippa? Om man ska ta med sig motordrivet fordon så finns det en del dokument som ska fyllas i, skatter och försäkringar som ska betalas och även nummerskyltar som ska bytas. Även detta slipper man som cyklist och kan passera allt med ett leende. Så det jag behövde göra för att passera den Kirgiziska gränsen var att cykla förbi ett hundratals bilar i några köer, cykla fram till passkontrollen och där få mitt pass stämplat och äta några pistagenötter med tullpersonalen innan jag kunde fortsätta till den kazakiska gränsstationen. Det fungerar ungefär lika dant där men jag fick inga pistagenötter men slapp i alla fall köerna. Den kazakiska mannen vid passkontrollen gillade inte mitt visum och började fråga en del frågor om var jag hade fått det ifrån, hur länge det var giltigt, varför jag hade ett turistvisum till Kirgistan och ett affärsvisum till Kazakstan. Han sa även att jag inte skulle kunna korsa gränsen med ett affärsvisum om jag var turist och enligt honom var jag tvungen att cykla tillbaka till Bishkek och fixa ett turistvisum till Kazakstan med tanke på att jag hade varit turist i Kirgistan. Jag förklarade snabbt att jag mycket väl hade varit turist i Kirgistan men jobbade i Kazakstan och därför kunde jag korsa gränsen med ett affärsvisum. Följdfrågan blev då vad jag jobbade med i Kazakstan... Vad ska man svara på en sådan fråga? Ska man säga att jag cyklar runt landet och skriver om mina upplevelser på en blogg? Antagligen funkar inte det för då ska man antagligen har ett idrottsvisum eller journalistvisum och det har jag inte. Om jag säger att jag har ett riktigt jobb så kräver de säkert att jag kan ge ett namn och adress på ett företag där jag ska jobba så skulle inte heller funka... Mitt svar blev att jag cyklar (idrottsvisum ??) runt landet och titta på olika sevärdheter (låter som en turist dvs turistvisum) men detta gör jag inte för att det är roligt och inte för att jag kan skriva om det (journalistvisum??) utan för att jag vill göra affärer. Förklarade att jag jobbar för ett upplevelsebolag (hade han frågat efter namn så skulle jag ha sagt sandstorm.se) och utforskar nya länder för att hjälpa framtida turister att ta sig dit. Så mitt cyklande i Kazakstan har inget med turism, journalism eller sport att göra utan en helt vanlig marknadsföring för ett upplevelsebolag. Tulltjänstemannen gick med på det och stämplade mitt pass. 

Det kändes skönt att kunna passera gränsen utan några större problem och utan några längre väntetider. Att man får svara på en massa korkade frågor och vinkla sanningen är något som hör till. Väl tillbaka i Kazakstan var det inte mer än att fira med en öl att jag har lyckats passera en gräns till. Jag stannade till på en restaurang och beställde en kall öl och en grillad kyckling. Egentligen hade jag bara velat ha en halv grillad kyckling men det gick det inte att beställa. När jag lämnade restaurangen var jag riktigt mätt och mådde illa... Jag cyklade några mil till innan jag slog upp mitt tält för natten.

Det tog det lugnt med cyklandet och stannade ofta för att kolla på växtligheten och klättra runt på klipporna längs vägen mot Almaty. Dagen efter jag passerade gränsen kom jag inte långt för det var ganska kuperat och många klippor att leta växter på. Vid den här tiden av året är det inte mycket som blommar utan mest torra blad och fröställningar men kan leta efter. Det tog mig tre dagar att ta mig från gränsen till Almaty och väl framme där träffade jag en gammal bekant som jag hade träffat tidigare i Kokshetau i norra Kazakstan. Mike är från USA som jobbade tidigare för Peace Corp men fick ett bättre jobb i Almaty och därför flyttade dit. Det var kul att träffa honom igen och han erbjöd sig att låna ut ett rum i hans lägenhet och det är där jag har stannat sedan dess.

Jag har varit i Almaty drygt en vecka och tanken när jag kom hit var inte att stanna så länge men det blir enkelt en dag till och sedan en dag till... Det jag ville göra i Almaty var att registrera mitt visum och sedan förlänga det och vanligtvis gör man det hos immigrationspolisen men så var inte fallet denna gång. Jag tog mig i alla fall till polisen och försökte få dem att göra det men det var stopp direkt och de sa att jag skulle vända mig till den organisation som hade bjudet in mig. Enligt mitt visum var det Caspian Travel Agency så det var de jag skulle kontakta. Naturligtvis visste varken polisen eller jag var de hade sitt kontor så det blev att leta adresser. Jag hittade ett internetcafe och det är där det är lättast att hitta information och det tog inte så lång tid innan jag fick fram adressen som senare visade sig vara fel. Egentligen var adressen inte fel utan det var bara att byggnaden som låg fel. Byggnaden hade rätt husadress på skylten men låg inte på den gatan utan på en helt annan gata några km längre österut. Egentligen var det inte heller Caspian Travel Agency som jag skulle leta efter utan Express Visa som gjorde registreringen för CTA. Väldigt logiskt och väldigt enkelt att förstå. Det slutade med att jag fick ta en taxi för att komma till rätt adress och taxichauffören fick ringa till företaget för att veta exakt var han skulle släppa av mig. Jag blev avsläppt utanför en stor vit kontorsbyggnad och där inne skulle Express Visa ligga... Det fanns en reception innanför dörrarna och det var inte mer än att fråga igen efter Express Visa och jag blev inte förvånad att de sa att det inte fanns något företag som hette så i byggnaden. Det fanns en lista över företagen där och mycket riktigt fanns det inget Express Visa så antagligen var jag på fel plats eller var det fel namn på företaget. Jag gissade på det andra alternativet och frågade om det fanns något företag som jobbade med registrering av utlänningar och visum. Jag hade tur denna gång och jag fick ett kontorsnummer jag skulle besöka och vakten pekade i rätt riktning. Jag behövde bara fråga en gång till innan jag hade hittat rätt (inga nummer på dörrarna) och jag var inne på kontoret. Jag hade kommit till Express Visa även om det stod ett annat namn på dörren men vad gör det? Jag sa att jag troligtvis behövde göra en registrering av mig själv och även förlänga visumet och enligt dem så skulle det inte vara några problem förutom att immigrationspolisen hade stängt följande dag så jag skulle komma tillbaka efter två dagar.

Det blev att fördriva lite tid i Almaty och träffa folk och ta det lugnt tills immigrationspolisen öppnade igen. Jag var tillbaka till Express Visa två dag senare och fick förklara vad jag ville att det skulle göra och det gick smidigt. De ville ha en adressen till hotellet där jag stannade i Almaty men en sådan adress har jag inte. Jag skulle kunna ha gett dem adressen till Mike men då skulle jag även behöva ett intyg av ägaren av lägenhet plus ett adressregistrering hos immigrationspolisen innan jag skulle kunna göra en visumregistrering på samma ställe. Jag sa att de kunde välja vilket hotell de ville till mig för de borde veta någon lämplig adress att ge till polisen. De sa ett namn på ett hotell och frågade om det lät bra och jag tyckte det. Det fyllde i adressen till hotellet men de gav den aldrig till mig så jag vet inte var jag officiellt bor i Kazakstan men vad gör det... Jag kunde ansöka om 3 eller 6 månaders visum och skillnaden i pris var så liten att det blev 6 månaders förlängning. Det fanns två olika typer av affärsvisum att välja på, ett för personer som jobbar på eller för företag och ett för personer som inte jobbar på företag och jag tyckte det passade bäst för mig. Fördelen var att det visumet var 20 % billigare. Varför vet jag inte. Jag lämnade mitt pass och de sa att registreringen och visumet skulle vara klart 19.00 samma dag och att jag skulle komma tillbaka då. Jag var tillbaka i tid men fick inte tillbaka visumet förrän vid 21. Ganska coolt att immigrationspolisen jobbar så länge på kvällen...

Jag har varit i Almaty drygt en vecka och har varit runt på en del ställe i staden och även uppe i bergen söder om staden. Som jag skrev tidigare var det inte tänkt att jag skulle stanna så länge men det blev bara så :-)

Jag kommer att fortsätta vidare i Kazakstan och jag vet inte var och när jag får tillgång till internet igen.

/Stellan