Hej

Aqaba 20070329

Nu har jag äntligen lämnat Egypten och är nu i Aqaba i Jordanien... Inte så långt bort men i alla fall på andra sidan av Röda Havet. Jag kom hit igår med färja från Nuwebia som blev den sista staden för mig i Egypten.

Jag har faktiskt inte gjort så mycket sedan jag gjorde den senaste uppdateringen på hemsidan. 
Jag stannade kvar i Dahab betydligt fler dagar än jag hade planerat. Enligt mina planer skulle det ha blivit tre nätter där men efter 24 lyckades jag slita mig därifrån. Jag vet inte vad det är som gör att man stannar kvar i Dahab men det är väldigt enkelt att vakna upp på morgonen efter en hård natts festande och bara tänka, "För sent att lämna stället idag, jag stannar en natt till och lämnar imorgon istället...". Om man tänker så varje morgon kommer man inte därifrån. 
Under de drygt tre veckorna jag var där träffade jag många andra personer som satt i samma fälla. Dahab är ett bra ställe där man bara kan vara och finnas till. Man behöver inte göra något för det känns som om tiden står stilla och det är ingen skillnad på dagarna. Dagarna kommer men inget ändras. 
Samma party varje natt och nya personer kommer hela tiden men de har samma historier att berätta som de som lämnade dagen innan. Tiden står still i Dahab men människorna byts ut...

Förutom att bara finnas till så går det även att göra en del andra saker där. Det viktigaste är dykning och dykningen i Dahab är bra och antagligen det billigaste stället i Egypten att dyka det. Vill man testa dykning i Röd Havet så är Dahab stället där man ska göra det. Enkelt och billigt. Jag gjorde det enkelt för mig genom att ordna all dykning genom hotellet där jag bodde. Inte det billigaste stället i Dahab men ändå i den lägre klassen. Jag stannade på "Seven Heaven Hotel"  och var nöjd med det.

Förutom dykning och öldrickande i Dahab blev det en del matlagning. Vi som bodde på hotellet fick tillgång till deras kök så varje kväll samlades ett 10-tal av gästerna där och lagade mat tillsammans. Det var kul och varje dag blev det ett nytt tema av mat. 
Jag fick den stora äran att laga en typisk svensk måltid men det var inte så lätt. Det blev inte lättare när jag bara kunde utgå från arabiska råvaror och det jag kunde finna på marknaden. En fördel för mig var att ingen av de som stannade på hotellet hade varit i Sverige så uppfattningen om vad en svensk middag skulle innehålla var väldig svag... 
Förutom svensk mat blev det även norsk, slovenskt, rysk, koreansk, japansk, italiensk, malaysisk... Kul att testa på mat från olika länder speciellt när man bara hade tillgång till arabiska råvaror.

Dahab är även ett bra ställe att prata politik på och då speciellt om Israel/Palestina konflikten. Jag blev förvånad flera gånger vilket hat det finns till Israel och till folket där, även från araber som lever helt och hållet på israelitiska turister. Utåt verkar de trevliga mot israelitiska turister men senare hör man deras riktiga åsikter om dem. Det verkar som om alla araber stöder palestiniernas kamp till hundra procent och att de har rätt att göra vad de kan för att få tillbaka sitt land. Fick förklarat för mig att en bra jude är en död jude men först kan man naturligtvis lura av dem lite pengar. 

I Egypten finns det olika priser på allt och det beror på var man kommer ifrån. Araberna betalar naturligtvis lägst, sedan kommer asiaterna och därefter väst. Israeliterna betalar naturligtvis högst och ofta dubbelt jämfört med västerlänningar... 
Det blev många tillfällen under de tre veckorna jag stannade i Dahab att höra arabernas åsikter om Israel och av någon anledning kunde jag inte låta bli att provocera dem... 
Varje gång de nämnde att palestinierna hade all rätt att slåss för att ta tillbaka sitt land var jag bara tvungen att fråga om det samma sak gällde beduinerna i Sinai och nubierna i södra Egypten. Att även dessa folk hade rätt att slåss för att ta tillbaka sitt land som blev ockuperat av araberna... Oftast fick jag inget svar eller också sa man att dessa folkslag har inget land utan landet tillhör Egypten och araberna som bor där. 

Efter drygt tre veckor i Dahab lyckades jag komma därifrån och cyklade då norrut mot Nuwebia som ligger knappt 10 mil norrut. Det finns två vägar som leder dit, huvudvägen som är asfalterad och i bra skick och sedan en mindre väg längs kusten som till största delen består av sand, förutom de första 7 km då man får hoppa mellan olika klippor... Naturligtvis tog jag vägen längs kusten och det gick faktiskt att cykla den mesta av sträcken men egentligen så hade det varit enklare utan cykel eller bättre med en kamel. Jag tog samma väg när jag var i Sinai sist med cykel och då tyckte jag att vägen var väldig dålig men denna gång tyckte jag faktiskt att den var i bra skick. Kanske beror det lite på vad man är vand vid och efter Sahara turen i fjor så har jag lite anda idéer om vad som menas med en dålig väg...

Det sista som folk sa till mig i Dahab var att varna mig för de fattiga beduinerna som bor längs kusten. Jag fick väl förklarat för mig hur de skulle råna mig och hur lömska de egentligen är bakom deras leende. Vet inte varför men alltid var det araber som varnade och aldrig några av beduinerna som bodde i Dahab... 
Hela vägen mellan Dahab och Nuwebia blev jag stoppad av de fattiga beduinerna och blev inbjuden på te och mat hos dem. Enligt egna erfarenheten så är beduinerna väldigt trevliga och gästvänliga men det kan nog bero på att jag inte är arab... 
Fick förklarat för mig hur illa de blivit behandlade av araberna och hur de har mist tillgången till mycket land som var deras tidigare. Visst har de fri tillgång till det mesta av Sinai men har mist många av vattenkällorna som krävs för att deras boskapsskötsel ska fungera. Vattenkällorna idag används för att få tillgång till vatten till de nya turisthotellen som ligger längs hela kusten. För Egypten är det viktigare att locka fler turister till landet än att beduinerna kan fortsätta med sina traditioner... Lätt att se paralleller med Israel/Palestina konflikten om man vill det. För all del så är beduinerna inte så fattiga som araberna beskriver dem. Skillnaden är att beduinerna föredrar att bo i tält och araberna i hus. Har en beduin pengar så är det viktigare att skaffa en ny kamel än att bygga ett hus. Räknar man antalet kameler en beduinfamilj har och värdet för en kamel så är det stora pengar det handlar om.

Två dagar efter jag lämnade Dahab kom jag fram till Nuwebia och tanken var att inte stanna där men jag missade färjan och det blev att stanna en natt som sedan blev två... 
Jag testade även på att dyka utanför Nuwebia. Nuwebia har även bra dykning och jag såg betydligt mer och större fiskar än i Dahab och det beror troligtvis på att det inte är så överexploaterat som Dahab. Fler fiskar i Nuwebia men betydligt sämre koraller så jag kan inte avgöra vilket som är bäst... Kanske ändå Dahab...

Efter två nätter i Nuwebia tog jag färjan därifrån till Aqaba i Jordanien och även detta var ett erfarenhet rikare. Hade naturligtvis blivit varnad för att ta färjan för den skulle vara väldigt dålig och ta väldigt lång tid. Jag tyckte inte den var så dålig som jag hade hört. 
Färjan mellan Aswan i södra Egypten och Wadi Halfa i Sudan är mycket värre. Färjan skulle ta tre timmar när jag frågade vid biljettköpet men den tog nio timmar i verkligheten och det var faktiskt några timmar kortare än vad jag hade tänkt mig... 
Det roligaste med färjan var att det var en gammal skandinavisk färja "M/S Skagen" som senast gick mellan Oslo och Danmark. Man har inte ändrat så mycket på färjan sedan den var i bruk där och alla skyltar var fortfarande på danska och även tavlor och kartor var kvar sedan dess.

Efter 9 timmar på färjan var jag framme i Aqaba och tullen gick snabbt. Blev beordrad att öppna alla mina väskor i tullen och visa mitt pass. När tullarna såg att jag hade ett svenskt pass sa de direkt att jag inte behövde visa vad jag hade med mig. Sverige var ett bra land tyckte de så varför skulle jag ha något förbjudet med mig... Ibland är det skönt att inte ha ett amerikanskt pass. 
Väl genom tullen var det bara att ta sig in till centrum av Aqaba och det blev att dela en taxi med några andra som var på färjan. Jag lyckades pruta ner priser från drygt 50 kr till en gratistur men väl framme fick de andra passagerarna dåligt samvete och betalade chauffören 15 kr istället...

Har stannat en natt i Aqaba och kommer att lämna staden imorgon för att ta mig norrut genom Mellanöstern.

Det var allt för denna gång...

/Stellan