Hej

Artvin 070622

Nu är jag i Artvin i norra Turkiet när gränsen till Georgien. Kom till staden igår och har varit här sedan dess. Planerade att bara stanna en natt men låg och kräktes på hotellet förra natten så jag tyckte det var bra att stanna en extra dag och vila lite. Kan vara att min kropp är inställd på midsommar och därför blev jag sjuk. Har inte druckit någon alkohol de senaste veckorna om någon undrar.

Jag stannade i Erzincan en natt och följande morgon tittade jag upp mot bergen runt staden som var helt täckta av nysnö. Kändes skönt att ha varit på hotel senaste natten...
Jag gjorde även ett besök på posten för att skicka ett packet till Sverige. Paketet innehåller en del frön från växter jag har samlat i Turkiet de senaste veckorna och ska till min bror utanför Göteborg. Han har en vacker trädgård som är öppen för besök under sommaren om någon vill kolla på växter som jag har samlat. Det var inga större problem att skicka lådan efter att jag hade pratat med chefen på posten, några polisen och till sist några militärer. För varje ny person var det även en ny kopp av te. Vanligtvis brukar det inte vara så omständligt att skicka en låda men nu var jag på ett stort postkontor med mycket folk som inte hade något att göra. Jag fick förklara flera gånger vem jag var, var jag kom ifrån och varför jag samlar växter. Enklast att bara svara att man är svensk, men lite svårare att förklara det om växtsamling på turkiska, men det fungerar bra att säga att man är lärare inom botanik så är de nöjda. Har lärt mig orden på turkiska så det är enkelt...

Lämnade staden på eftermiddagen och den väg som jag först hade tänkt ta var stängd av militären. Kunde inte få förklarat om de har stängt vägen pga. militär aktivitet eller om det var något fel på vägen. Efter allt regn i Turkiet så är det inte helt omöjligt att vägen är rasad och därför stängd. När den tänkta vägen var stängd var det bara att följa huvudvägen mot Erzerum istället. Vägen går i alla fall i den riktning som jag ville men missade några berg. Jag kom inte så långt under dagen och dagen slutade i mitt tält på en nedlagd åker.

Jag vaknade upp tidigt nästa morgon och hade börjat packa ihop för avfärd när militären kom på besök. Denna gång med helikopter och de flög på låg höjd. Var ett tag ovanför mitt tält och en militär satt uppe i helikoptern och riktade sitt gevär mot mig för någon minut innan de bestämde sig för att jag inte tillhörde PKK och flög vidare. Helikopterbesöket var ett bra test att se om mitt tält klarade stark vind från ovan och det gjorde det.

Lämnade min tältplats och cyklade en mil innan jag stannade på ett litet kafé vid en bensinstation för att dricka mitt morgonkaffe och äta lite frukost. Hade avslutat min frukost när militären kom igen. Denna gång med två jeepar som stannade framför mig.
Ut kom 8 soldater och ett befäl. Det var en soldat kvar i en av bilarna och även chaufförerna var kvar. Befälet gick fram till mig, följ av två soldater med riktade gevär. Fyra av de andra soldaterna delade upp sig två och två och sprang till de två infarterna på bensinstationen och vaktade dem. De två sista soldaterna gick in på kaféet för att handla. Befälet ville kolla mitt pass och sedan gick även han in till kafféet men de två soldaterna stannade hos mig. Vet inte vad de var ute efter och vanligtvis så kan man skoja med militären, med det går inte längre här. Det gick helt perfekt att skoja och driva med militären i Turkiet 2004 men i år, efter att PKK har sprängt några broar och några bilbomber i olika städer i Turkiet, så är det inget skoj mer.
Man kan märka att de flesta soldater är på helspänn, spända och på sin vakt hela tiden och en sak har jag lärt mig i alla fall och det är att mot inte skojar med rädda personer med laddade gevär. Man blir lugn och rör sig sakta så att inga missförstånd sker. Jag har även suttit dold några gånger och spanat på militären och de beter sig ungefär som denna gång på macken, även om jag inte är där. Soldaterna springer ut från bilarna och placerar sig på strategiska ställen och står där tills de lämnar platsen. Vet inte om det är en träning för Kurdistan eller om de verkligen räknar med en attack. Har inte haft möjlighet att fråga...

Efter militärkontakten vid kaféet tog det inte lång tid innan jag blev stoppad av militär igen, som ville se mitt pass och ställa fler korkade frågor.
Vägen mellan Erzincan och Ezrerum har militärkontroller överallt. Vägen följer Eufrat och korsar floden flera gånger och vid varje bra finns det en militärförläggning som vaktar bron. Även järnvägen går jämsides och korsar floden fler gånger. En järnvägsbro är ännu mer bevakad, troligtvis extra väl efter att PKK sprängde en bro tidigare under veckan och dödade 4 soldater. Järnvägen används mycket av militären för att sända trupper och material längre österut och jag såg en del tåg passera fullastade med militära fordon och grävmaskiner och naturligtvis med hundratals av grönklädda militärer i vägnarna.

Efter tre dagar längs vägen kunde jag lämna den och dra upp på små vägar i bergen istället. Slapp på så sätt alla militärkontroller. Kanske inte alla men bara några enstaka varje dag. Ofta räcker det då att säga att man är svensk och är på väg norrut mot Artvin. Gjorde så i början till jag insåg att det var bättre att säga till Ispir som är en stad som inte låg så långt bort. När jag sa Artvin blev det direkt diskussion om att det fanns en bättre väg dit längre österut och att det är för långt att cykla dit. Så efter ett tag blir det att säga att man ska till Ispir istället.

Bergen jag passerade var väldigt vackra och det mesta av vägen går på 2000 m höjd eller högre och passen ligger på runt 2350 m. Det är även dessa berg som skiljer regnet om vattnet ska gå till Svarta Havet eller Arabiska Gulfen. Jag kom fram till Ispir som jag bara passerade innan jag fortsatte efter en ny flod istället för Eufrat.

Vägen efter Ispir blev väldig dålig och mycket av den var förstörd av floden eller dränkt under stenras. Det verkar som om förra vintern var hård i Turkiet efter alla ras som finns överallt. Mycket snö och regn som spolar bort allt och det gör det inte bättre att det har regnat mer de senaste två veckorna.
Det var de första 10 milen efter Ispir som var riktigt dålig väg innan det blev lite bättre och jag var imponerad av de förare som jag mötte som åkte vägen med bil. Mest små jeepar men även några lastbilar, men alla busslinjer var tydligen inställda. Det går tydligt att se hur högt vattnet var under vårfloden och på vissa ställen måste det har varit 1,5 m vatten på vägen när det var som värst. Nu var det som mest 10 cm.

Några dagar efter Ispir var jag framme vid Artvin där jag har varit en dag.

Det blev allt för denna gång. Skicka gärna mail om du undrar över något eller skriv i gästboken

Stellan