|
Förra inlägget skrev jag när jag var i
Ryssland för 6 veckor sedan. Jag lämnade Ryssland dagen efter jag skrev inlägget
och korsade gränsen till Ukraina. I Ukraina tog jag mig söderut mot Svarta Havet
även om jag hade först hade tänkt hålla en rak västlig riktning. Väl nere vid
Svarta Havet var det bara att svänga höger för att komma västerut mot Odessa och
från Odessa blev det till Moldavien där jag är nu.
Under min sista natt i Ryssland blev det
inte mycket sömn. Det tog lång tid att uppdatera hemsidan med ett nytt inlägg
och få alla länkar rätt. När det väl var klart var det redan för sent att leta
upp en bra tältplats och jag tyckte även att jag var för nära gränsen för att
tälta. Jag har en del erfarenhet av att tälta i närheten av gränsen i Ryssland
och det slutar oftast med att jag vaknar mitt i natten av att militärer lyser på
mitt tält med starka lampor och att jag blir uppmanad att lämna tältet direkt.
Några gånger har det slutat med att jag har blivit tvungen att flytta tältet men
oftast räcker det med att visa sitt pass och säga att man är en svensk cyklist.
Är man närmare än 30 km från en gräns i Ryssland så ska man inte tälta. Sista
natten i Ryssland var jag närmare än så. Det kändes betydligt bättre att sitta
upp hela natten och dricka öl tills solen kom tillbaks.
Följande morgon var det bara att trampa de
sista milen fram till gränsen och passera kontrollerna. Jag var glad över att
jag cyklade och inte körde bil för jag slapp bilkön som började mer än en mil
innan gränsen. Det kändes lite som om alla ryssar i Moskva som äger en bil hade
tänkt åka till Svarta Havet för att bada. De flesta bilarna i kön var
fullpackade med badgrejer och fiskeutrustning och efter att ha tittat på
nummerskyltarna kunde jag även dra slutsatsen att de flesta även var från
Moskva.
Jag var ganska trött när jag väl var framme
vid gränskontrollen och kände mig inte helt nykter men det gick bra ändå. Vid
den ryska gränskontrollen blev jag tillfrågad varför jag inte hade gjort någon
registrering i Ryssland som man ska göra enligt gällande regler. Jag svarade
ungefär som det var. Jag har tältat i Ryssland och av den anledningen har jag
inte bott på någon speciell adress och därför har jag inte kunnat göra en
registrering av en adress. Den mer rätta anledningen var att jag egentligen inte
orkade leta upp rätt person att muta för att då den stämpel jag hade behövt för
att registrera mig på en adress i Ryssland. Jag hade även behövt bo på hotell
för att få en adress. Det kändes som för mycket jobb för att få en stämpel som
egentligen inte behövs. Det blev inte mer frågor om registreringen efter jag
hade sagt att jag hade bott i tält i landet.
Den ukrainska gränskontrollen gick även
snabbt och det största problemet var att ge dem en adress där jag skulle bo
under tiden jag besöker landet. Hur har de egentligt tänkt när man kräver att
man ska uppge vart man ska bo för att komma in i landet. Funkar kanske om man
ska besöka någon men inte om man ska resa runt. Jag uppgav att jag skulle bo på
Hotel Kiev i huvudstaden och det är ett av de bästa hotellen i Ukraina. Om man
uppger ett välkänt hotell behöver man inte uppge någon gatuadress. De trodde
antagligen inte på mig men de fick något att skriva i sitt formulär på datorn.
Jag och Sergey i Kharkov
Några mil söder om gränsen träffade jag två
lokala cyklister varav en hette Sergey som bjöd hem mig till sig. Sergey bodde i
Kharkov som är den första stora stad man passera efter gränsen och han ägde en
del lägenheter i staden så han var snäll och lånade ut en till mig. Jag stannade
i Kharkov några nätter och vilade upp mig innan jag fortsatte mot Poltava där
jag hade bestämt träff med en cyklist från Sverige.
På kvällen dagen efter jag lämnade Kharkov
var jag framme i Poltava och det kändes knappt lönt att leta upp en vettig plats
att bo på utan det var bättre att ta sig direkt till tågstationen dit Hanna
skulle komma med sin cykel med nattåget. Hon kom som det var planerat och det
tog inte många minuter för att fixa hennes cykel så att vi kunde fortsätta till
en biltvätt där jag hade lämnat min cykel.
Vi lämnade Poltava när det började ljusna
för att cykla ut till platsen där härslaget mellan Karl XII och Peter I av
Ryssland hade utspelats 300 år tidigare. Väl framme var det bara att leta upp en
bra plats att slå upp tälten på och försöka får några timmars sömn innan det
blev för varmt. Några timmar senare var det för varmt för att vara i tälten så
det kändes som en bra idé att fortsätta men först blev det ett stopp vid det
museum som förklarade mer om härslaget mellan Ryssland och Sverige. Jag har
varit vid samma museum sex år tidigare och det var sig likt. Den största
skillnaden var hur man framställde de ryska och de svenska soldaterna. Sex år
tidigare handlade det bara om hur duktiga de ryska soldaterna hade varit och hur
kassa de svenska var. Nu framställdes de svenska soldaterna i ett bättre sken
samtidigt som de ryskas hjältestatus hade minskats. Även om slaget hade varit
mellan en svensk här och en rysk så påverkade utgången av slaget väldigt mycket
Ukrainas framtid. Att Karl XII förlorade medförde även att Ukraina förlorade sin
sista självständighet och hamnade under kontroll från Moskva i nästan 300 år.
Detta var något som inte togs upp på museet sex år tidigare men som nämndes nu.
Minnesmärke efter slaget vid Poltava
Efter att ha gjort besöket på museet var
det bara att cykla tillbaka till Poltava och leta upp en cykelaffär för att
skaffa lite nya delar till min cykel. Jag hade redan letat upp affären kvällen
innan men då hade den varit stängd. Det blev ett kort besök innan vi fortsatte
söderut mot Svarta Havet.
Det kändes lite ovant att cykla med någon
annan och det är flera år sedan sist men det gick betydligt bättre än jag hade
tänkt mig. Vi valde mindre vägar söderut och hade inte riktigt någon bestämd
färdrutt utan det blev lite att leta efter de bra vägarna utan trafik som leder
söderut. Vi passerade städerna Kremenchyt och Krivoj Rog innan vi var framme vid
Krim drygt en vecka efter vi lämnade Poltava.
Jag tar en paus
Det blev inte mycket till ett besök på
Krimhalvön utan det var mest att passera länsgränsen, resa tälten och sedan
lämna Krim följande morgon. Vi följde Svarta Havskusten till Odessa och från
Krim är de ungefär 30 mil och cyklingen gick enkelt. Vi passerade hundratals med
försäljare längs vägen och de flesta sålde vattenmeloner eller honungsmeloner.
Jag tyckte att det blev väl mycket melon vid vissa tillfällen. Även om vi åt
meloner hela tiden märkte det inte på antalet meloner som var nerpackade i mina
cykelväskor. Varje gång vi lyckades äta upp en melon så fick vi två nya. Det var
flest melonförsäljare mellan Krim och Kherson och vad jag har fått höra senare
är det är där man odlar de bästa melonerna i Ukraina. Det kan nog stämma men det
blir lätt för mycket melon.
Vi kom fram till Odessa några dagar efter
vi lämnade Krim och det var i utkanten av staden vi gjorde det första doppet i
Svarta Havet. Tidigare hade vi bara sett havet på avstånd och hade inte lyckats
ta oss ner till det. För min del gjorde det inte så mycket att vi inte hade
stannat för att bada men Hanna ville väldigt gärna bada i havet och det blev så
till sist. Vi slog även upp tälten i närheten av badplatsen och följande morgon
cyklade vi in till centrum för att göra det som behövdes för att kunna åka
tillbaka till Sverige. Hanna behövde en låda för sin cykel och jag behövde en
plats där jag kunde lämna min cykel i två veckor. Min löste båda problemen i en
av cykelaffärerna i staden.
Badande kor i Ukraina
Från Odessa blev det tåg till Kiev och
därifrån var det tänkt att bli flyg till Köpenhamn med en mellanlandning i
Amsterdam. Det var något problem med vårt flyg från Kiev så vi blev två timmar
försenade till Amsterdam och missade nästa flyg och fick stanna där över natten.
Vi kom fram till Köpenhamn en dag efter planerad ankomst och missade även
bagaget som inte kom förrän några dagar senare.
Jag stannade i knappt två veckor för att
göra en del jobb och det var kul att se den svenska sommaren igen. Jag har inte
varit i Sverige under sommaren sedan 2005 så det var kul att få se det igen och
se hur grönt allt var. Nackdelen med den svenska sommaren är regnet och att det
är kallt så det kändes även skönt att flyga tillbaka till Ukraina två veckor
senare.
Väl framme i Kiev igen var det bara att ta
sig till tågstationen igen, få tag i en tågbiljett och ta tåget ner till Odessa
för att hämta ut cykeln igen. Jag hade lämnat cykeln i en cykelaffär och det var
inga problem med den när jag kom tillbaka dit. Jag hängde på cykelväskorna igen
och lämnade Odessa omgående och cyklad nordväst ut ur staden.
Dagen efter jag lämnade Odessa var jag
framme vid gränsen till Moldavien eller rättare sagt till Transnistien som är en
utbrytarrepublik i östra Moldavien. Transnistien har egen president, valuta,
polis, millitär och sina egna gränskontroller så man får vara noga med att inte
nämna att man ska till Moldavien när man lämnar Ukraina utan man ska till
Transnistien. Jag hade gärna velat stanna ett tag i utbrytarrepubliken men jag
lyckades bara få 10 timmar transitvisum så det var inte mycket mer att göra än
att fortsätta. Det är sex mil genom Transnistien innan man kommer till det
riktiga Moldavien och även där finns det en gränsstation med passkontroll. Jag
passerade även den gränsen och cyklade en bit in i Moldavien innan jag slog upp
tältet på nytt
Nästa dag fortsatte jag mot Chisinau och
var framme vid staden vid skymningen. Jag hade inte tänkt besöka staden utan
hade tänkt cykla runt den men det blev inte riktigt så. Min karta över Moldavien
är inte så bra och vägarna stämde inte riktigt så det blev att jag cykla mer
eller mindre rakt genom staden istället för att ta ringvägen runt. Det var
helmörkt när jag hade nästan passerat staden och det var precis det som jag hade
velat undvika. Jag hade ingen större lust att stanna på hotell i staden och
samtidigt ville jag inte cykla när det var mörkt men det kändes ändå bättre att
cykla än att leta hotell. Min plan blev att försöka ta mig ut ur staden och slå
upp tältet på första vettiga tältplats och sedan fortsätta nästa morgon. När jag
var i de norra utkanterna av staden såg jag ett ungt par gående längs vägen med
stora ryggsäckar och det kändes som om det var en vettig idé att fråga dem om
vart man kunde sova. De hade samma problem som jag att hitta en vettig sovplats
men tjejen viste vart man kunde tälta i närheten. Hon sa att det inte var långt
till en park där det fanns bra ställen att slå upp ett tält och även att det
inte brukar vara folk där på nätterna. Jag följde med dem till platsen och vi
slog upp våra tält under några träd i parken och det kändes säkrare att tälta
tre personer på samma plats än att tälta själv. Jag gillar inte riktigt att
tälta i stadsparker men gör det ändå ibland.
Det hände ingen under natten och vi blev
inte upptäckta förrän nästa morgon men då gjorde det inget för vi skulle ändå
lämna tältplatsen. Det åt frukost tillsammans innan vi tog oss ut till vägen
igen där vi hade följe en kortare sträcka. Tjejen, Masha gick åt ett håll
tillbaka mot staden och jag och killen, Dennis fortsatte vidare norrut. Jag hade
följe med honom tills han fick lift med en lastbil som kunde ta honom norrut.
Därefter var jag själv igen och kunde fortsätta med min cykel mot Bailt.
Masha bodde längs vägen mot Bailt och dagen
efter passerade jag hennes hus och stannade där. Jag har varit här två dagar och
har mest tagit det lugnt och även fiskat i en damm i närheten.
Dagens mat är fixad
Jag kommer att fortsätta vidare mot Bailt
imorgon och kommer att vara i Rumänien i början av nästa vecka och sedan blir
det vidare mot Sverige.
/Stellan
|