Nu har jag lämnat Jordanien och är i Syrien. Jag har kommit till Hama
som är en stad i norra Syrien och har redan varit här i två nätter.
Efter att ha skrivit klart det förra inlägget stannade jag kvar i Amman
två nätter till. Jag hade tänkt lämna stan dagen efter men jag var trött
och vädret var dåligt. Det kom några ordentliga åskskurar under dagen så
det kändes som en dålig ide att lämna mitt hotell... Även dagen efter
regnade det men jag lyckades komma iväg mellan två regnskurar...
Vägen ut ur Amman gick fint och jag följde motorvägen norrut som går
direkt mot Damaskus i Syrien. Jag tyckte att det var bäst att ta den största
gränsstationen för jag saknade visum till Syrien och planerade plocka upp
det vid gränsen. Egentligen så ska man ha det innan gränsen men det går
inte att få det vid någon av Syriens ambassader i Mellanöstern utan man måste
ha det i förväg och ska ansöka om det i sitt hemland. Jag hade inte gjort
det, så det var en chanstagning att testa vid gränsen. Det skulle ha varit
enkelt att cykla hela vägen från Amman till gränsen på en dag men jag bestämde
mig för att campa någon mil söder om gränsen så att jag skulle vara
framme på förmiddagen.
Nästa dag var jag framme vid gränsen och det var inga problem att lämna
Jordanien. Jag hade stannat lite för länge i landet så jag var tvungen att
betala en exit-skatt på knappt 50 kr. Jag vet inte hur länge man kan stanna
utan att betala skatten men två veckor var för länge. Hela den Jordanska gränsstationen
gick smidigt att passera och sedan var det bara den Syriska kvar.
Blev först stoppad av den första militära vägtullen och där var det bara
att visa mitt pass och sedan passera. Några hundra meter längre bort kom en
poliskontroll och de frågade bara om vilken nationalitet jag var. Svensk
verkade bra för dem så jag behövde inte visa mitt pass. Därefter blev det
en ny militärkontroll och även här fick jag visa mitt pass. De kollade
genom passet och frågade om jag hade varit i Israel och jag svarade nej på
den frågan så det var bara att fortsätta. Blev även påmind om att jag
saknade visum till Syrien och det var inte bra...
Efter de första tre kontrollerna var jag framme vid immigrationsstationen som
var en byggnad där jag fick gå in och ansöka om visum. Framme vid disken
blev jag igen informerad om att jag saknade visum till Syrien. Fick även reda
på att jag inte kunde få det vid gränsen och att jag måste ansöka om
visum i mitt hemland. Jag sa att jag redan visste det och att jag hade besökt
Syriens ambassader i Egypten och Jordanien och att de inte kunde ordna visum
till mig.
Blev frågad igen varför jag inte hade ordnat visum i Sverige när jag inte
kunde få det i Mellanöstern. Sa att jag hade inte varit i närheten av
Stockholm på länge och att jag trodde att jag kunde få visum på en
ambassad. Fick det upprepat för mig igen att det inte gick att få visum vid
gränsen utan att det måste ordnas tidigare. Jag sa igen att jag vet det nu.
Mannen bakom disken sa att jag skulle vänta där och knappt en minut senare
kom han tillbaka och sa att jag skulle gå till byggnaden bredvid och växla
27 USD och komma tillbaka. Gjorde som han sa och kom tillbaka med de växlade
pengarna. Två minuter senare hade jag mitt visum till Syrien...
Under tiden hade jag även försökt tyda skyltarna runt mig och vad jag förstod
så var det höga straff om man ville ta in droger, djur, växter och bomber
till Syrien men även spelkort och tärningar eftersom det fanns en symbol med
en kortlek och två tärningar som var rödmarkerad och ett svart kors över.
Att ta med sig videokameror, medicin, knivar, pistoler och gevär är
antagligen mer tillåtet för de symbolerna var gula utan svarta kors. Det
fanns även grönmarkerade symboler med bland annat en bil på. Det känns skönt
att veta att straffet är högre för en tärning än för ett gevär...
Efter att ha fått mitt visum fortsatte jag till tullstationen och där
blev jag frågad om jag hade något olagligt med mig. Jag sa naturligtvis nej.
Därefter undrade de om jag hade vatten med mig och det hade jag. De undrade då
om jag hade kallt vatten och det saknade jag så en av tullarna sprang iväg
och hämtade en flaska kallt vatten till mig.
Jag kom på senare att jag hade en kortlek långt nere i min packning...
Efter tullen var det bara en poliskontroll kvar och sedan en militärkontroll
innan jag kom fram till passkontrollen där jag fick mitt pass stämplat.
Efter en ny stämpel i passet så var jag äntligen i Syrien. Jag fortsatte några
mil till efter gränsen innan jag slog upp mitt tält.
Nästa dag var det bara att cykla den resterade sträckan in till Damaskus där
jag tog in på hotell och tog en behövande dusch. Jag stannade i den gamla
delen av Damaskus för en natt innan jag fortsatte vidare norrut genom landet.
Några mil norr om staden gjorde jag ett litet misstag och missade en avtagsväg
där jag skulle ha svängt vänster. Jag upptäckte misstaget någon mil
senare. När misstaget var upptäckt var det bara att vända tillbaka eller
finna en ny väg norrut. Jag bestämde mig för att leta efter en ny väg och
enligt lokalbefolkningen så skulle det finnas en väg som inte var utsatt på
min karta som skulle leda mig tillbaka på rätt väg.
Dagen efter då jag hade passerat många militäranläggningen och ännu
fler militärer hittade jag vägen som skulle leda mig rätt. Hade blivit
varnat flera gånger för att det skulle finnas ett berg i vägen för mig,
men inte att vägen gick genom militära skjutfält...
Man pratar inte om militären i Syrien, den bara finns...
Jag följde vägen och efter 15 km uppför och två timmar i militärförhör,
utan te, var jag uppe på toppen av berget och kunde se vägen norrut som jag
skulle ha följt om jag inte hade svängt fel.
Kom tillbaka på motorvägen som leder norrut och två dagar senare var jag
framme i Hama där jag har stannat sedan dess. Igår lämnade jag Hama och min
cykel för att göra en dagsutflykt till en borg från första århundradet
efter Kristus som ligger 3 mil österut. Borgruinerna var inte så tuffa i sig
själva, men placeringen på kullen gjorde det värt att besöka. Ruinerna är
inte så kända och därför inte besökta av så många turister så jag och
en australiensk turist hade dem för oss själva. Vi var där en timmes tid
innan det blev att åka tillbaka.
På vägen ner från kullen kom det en bil dit med ett äldre herdepar som
hade sett oss där och undrade om vi behövde lift in till staden som låg några
km längre bort. Vi tackade ja till liften och blev ännu en gång förundrade
över gästvänligheten i Syrien. De ville inte ha något för liften utan sa
att det som en självklarhet att köra några km extra när att de såg oss
vid ruinen, för att fråga om vi behövde någon hjälp.
På eftermiddagen kom vi tillbaka till Hama där de hade börja fira en vårfestival
som vi och några till från hotellet besökte. Det var ett stort uppträdande
vi en stor scen och jag tyckte att vi kunde gå längst fram upp på scenen för
att få en bättre överblick. Min idé var att ställa oss längst bak på
scenen men det gick inte som jag hade tänkt. Det slutade med att vi fick
hedersplatserna längst fram på scenen i stället, men vi såg alla uppträdena
väldigt bra...
På vägen ut kunde jag inte annat än att le när jag passerade officeren
som hade förhört mig några dagar tidigare på militärförläggningen uppe
i bergen...
Det var allt för denna gång. Nästa inlägg kommer antagligen från Turkiet.
/Stellan