Hej

Hama 20070419

Nu har jag lämnat Jordanien och är i Syrien. Jag har kommit till Hama som är en stad i norra Syrien och har redan varit här i två nätter.

Efter att ha skrivit klart det förra inlägget stannade jag kvar i Amman två nätter till. Jag hade tänkt lämna stan dagen efter men jag var trött och vädret var dåligt. Det kom några ordentliga åskskurar under dagen så det kändes som en dålig ide att lämna mitt hotell... Även dagen efter regnade det men jag lyckades komma iväg mellan två regnskurar...

Vägen ut ur Amman gick fint och jag följde motorvägen norrut som går direkt mot Damaskus i Syrien. Jag tyckte att det var bäst att ta den största gränsstationen för jag saknade visum till Syrien och planerade plocka upp det vid gränsen. Egentligen så ska man ha det innan gränsen men det går inte att få det vid någon av Syriens ambassader i Mellanöstern utan man måste ha det i förväg och ska ansöka om det i sitt hemland. Jag hade inte gjort det, så det var en chanstagning att testa vid gränsen. Det skulle ha varit enkelt att cykla hela vägen från Amman till gränsen på en dag men jag bestämde mig för att campa någon mil söder om gränsen så att jag skulle vara framme på förmiddagen.

Nästa dag var jag framme vid gränsen och det var inga problem att lämna Jordanien. Jag hade stannat lite för länge i landet så jag var tvungen att betala en exit-skatt på knappt 50 kr. Jag vet inte hur länge man kan stanna utan att betala skatten men två veckor var för länge. Hela den Jordanska gränsstationen gick smidigt att passera och sedan var det bara den Syriska kvar.

Blev först stoppad av den första militära vägtullen och där var det bara att visa mitt pass och sedan passera. Några hundra meter längre bort kom en poliskontroll och de frågade bara om vilken nationalitet jag var. Svensk verkade bra för dem så jag behövde inte visa mitt pass. Därefter blev det en ny militärkontroll och även här fick jag visa mitt pass. De kollade genom passet och frågade om jag hade varit i Israel och jag svarade nej på den frågan så det var bara att fortsätta. Blev även påmind om att jag saknade visum till Syrien och det var inte bra...

Efter de första tre kontrollerna var jag framme vid immigrationsstationen som var en byggnad där jag fick gå in och ansöka om visum. Framme vid disken blev jag igen informerad om att jag saknade visum till Syrien. Fick även reda på att jag inte kunde få det vid gränsen och att jag måste ansöka om visum i mitt hemland. Jag sa att jag redan visste det och att jag hade besökt Syriens ambassader i Egypten och Jordanien och att de inte kunde ordna visum till mig. 
Blev frågad igen varför jag inte hade ordnat visum i Sverige när jag inte kunde få det i Mellanöstern. Sa att jag hade inte varit i närheten av Stockholm på länge och att jag trodde att jag kunde få visum på en ambassad. Fick det upprepat för mig igen att det inte gick att få visum vid gränsen utan att det måste ordnas tidigare. Jag sa igen att jag vet det nu. Mannen bakom disken sa att jag skulle vänta där och knappt en minut senare kom han tillbaka och sa att jag skulle gå till byggnaden bredvid och växla 27 USD och komma tillbaka. Gjorde som han sa och kom tillbaka med de växlade pengarna. Två minuter senare hade jag mitt visum till Syrien...

Under tiden hade jag även försökt tyda skyltarna runt mig och vad jag förstod så var det höga straff om man ville ta in droger, djur, växter och bomber till Syrien men även spelkort och tärningar eftersom det fanns en symbol med en kortlek och två tärningar som var rödmarkerad och ett svart kors över. Att ta med sig videokameror, medicin, knivar, pistoler och gevär är antagligen mer tillåtet för de symbolerna var gula utan svarta kors. Det fanns även grönmarkerade symboler med bland annat en bil på. Det känns skönt att veta att straffet är högre för en tärning än för ett gevär...

Efter att ha fått mitt visum fortsatte jag till tullstationen och där blev jag frågad om jag hade något olagligt med mig. Jag sa naturligtvis nej. Därefter undrade de om jag hade vatten med mig och det hade jag. De undrade då om jag hade kallt vatten och det saknade jag så en av tullarna sprang iväg och hämtade en flaska kallt vatten till mig. 
Jag kom på senare att jag hade en kortlek långt nere i min packning...

Efter tullen var det bara en poliskontroll kvar och sedan en militärkontroll innan jag kom fram till passkontrollen där jag fick mitt pass stämplat. Efter en ny stämpel i passet så var jag äntligen i Syrien. Jag fortsatte några mil till efter gränsen innan jag slog upp mitt tält.

Nästa dag var det bara att cykla den resterade sträckan in till Damaskus där jag tog in på hotell och tog en behövande dusch. Jag stannade i den gamla delen av Damaskus för en natt innan jag fortsatte vidare norrut genom landet.

Några mil norr om staden gjorde jag ett litet misstag och missade en avtagsväg där jag skulle ha svängt vänster. Jag upptäckte misstaget någon mil senare. När misstaget var upptäckt var det bara att vända tillbaka eller finna en ny väg norrut. Jag bestämde mig för att leta efter en ny väg och enligt lokalbefolkningen så skulle det finnas en väg som inte var utsatt på min karta som skulle leda mig tillbaka på rätt väg. 
Dagen efter då jag hade passerat många militäranläggningen och ännu fler militärer hittade jag vägen som skulle leda mig rätt. Hade blivit varnat flera gånger för att det skulle finnas ett berg i vägen för mig, men inte att vägen gick genom militära skjutfält... 
Man pratar inte om militären i Syrien, den bara finns... 
Jag följde vägen och efter 15 km uppför och två timmar i militärförhör, utan te, var jag uppe på toppen av berget och kunde se vägen norrut som jag skulle ha följt om jag inte hade svängt fel.

Kom tillbaka på motorvägen som leder norrut och två dagar senare var jag framme i Hama där jag har stannat sedan dess. Igår lämnade jag Hama och min cykel för att göra en dagsutflykt till en borg från första århundradet efter Kristus som ligger 3 mil österut. Borgruinerna var inte så tuffa i sig själva, men placeringen på kullen gjorde det värt att besöka. Ruinerna är inte så kända och därför inte besökta av så många turister så jag och en australiensk turist hade dem för oss själva. Vi var där en timmes tid innan det blev att åka tillbaka. 
På vägen ner från kullen kom det en bil dit med ett äldre herdepar som hade sett oss där och undrade om vi behövde lift in till staden som låg några km längre bort. Vi tackade ja till liften och blev ännu en gång förundrade över gästvänligheten i Syrien. De ville inte ha något för liften utan sa att det som en självklarhet att köra några km extra när att de såg oss vid ruinen, för att fråga om vi behövde någon hjälp.

På eftermiddagen kom vi tillbaka till Hama där de hade börja fira en vårfestival som vi och några till från hotellet besökte. Det var ett stort uppträdande vi en stor scen och jag tyckte att vi kunde gå längst fram upp på scenen för att få en bättre överblick. Min idé var att ställa oss längst bak på scenen men det gick inte som jag hade tänkt. Det slutade med att vi fick hedersplatserna längst fram på scenen i stället, men vi såg alla uppträdena väldigt bra... 
På vägen ut kunde jag inte annat än att le när jag passerade officeren som hade förhört mig några dagar tidigare på militärförläggningen uppe i bergen...

Det var allt för denna gång. Nästa inlägg kommer antagligen från Turkiet.

/Stellan