Hej    

Makinsk 20090422

Årets tur har börjat igen om här är det första inlägget för 2009. Det var ett tag sedan jag skrev sist men jag skyller på vintern för det. Jag lämnade Kazakstan ifjor i oktober och flög tillbaka till Sverige för jobb. Jag hade inte tänkt stanna i Sverige mycket mer än över nyår men det blev inte så. Det som gjorde att jag stannade så länge i Europa var att det drog ut på tiden för ett nytt visum till Kazakstan. Först var jag tvungen att fixa ett nytt pass så jag slapp stämpeln i det gamla från rättegången i Kostanau förra sommaren. Därefter började jag kolla upp vad som gäller för att få ett visum som är giltigt för mer än en månad. Då är det ett affärsvisum eller ett besöksvisum som man ska ansöka om. För att få det behövs det en inbjudan och det är immigrationspolisen i Kazakstan som utför dem. Jag kontaktade familjen där jag lämnade min cykel för att se om de kunde ordna en inbjudan till mig och de kollade upp vad det kunde göra. De kontaktade den lokala polisen i Makinsk som skickade dem vidare till Astana där man skulle kunna ordna det. Immigrationspolisen i Astana sa att de kunde ordna en inbjudan men problemet var att Makinsk ligger den norra delen av länet och den delen tillhörde tidigare Kokshetau och därför skulle de vända sig dit istället. Länen för Kokshetau och Astana slogs samman för några år sedan så idag tillhör även Kokshetau samma län som Astana men har en viss självstyrande kvar. De kontaktade immigrationspolisen i Kokshetau istället och mycket väl låg Makinsk fortfarande under deras kontroll men de hade mist befogenheten att godkänna privata inbjudningar och kunde bara godkänna inbjudningar för affärsvisum och turistvisum. För turistvisum behövs ingen inbjudan egentligen men vill man bara betala så kunde de göra en... Det är bara immigrationspolisen i Astana som kan godkänna privata inbjudningar men för att få dem att göra det måste man bo närmare huvudstaden. Så om man bor i Makinsk finns inte någon möjlighet att göra en inbjudan men det kommer säkert att ändras många gånger till innan man ha ett system för Kazakstan som fungerar...

Utan en privat inbjudan är det bara att fixa en affärsinbjudan så jag började söka på nätet efter information om vad som gäller och vem som kunde göra en sådan inbjudan. Jag blev tipsad om Stantour som är ett företag som är specialiserat på att göra inbjudningar och resor till f.d Sovjet och de har de kontakter som behövs. Jag kontaktade dem och de kunde ordna en affärsinbjudan om jag behövde det men jag skulle behöva ett företag som jag jobbade för och det hade jag inte. Jag mailade några gånger och  fick lite tips om hur jag skulle ordna det. Jag fick även lite hjälp av Chris som är en amerikan som bor i Makinsk med att skriva ihop ett fint mail om vad jag skulle jobba med och varför jag var tvungen att ha ett affärsvisum. Jag skickade mailet till Stantour som översatte det till ryska och ändrade en del. Därefter skickades det till immigrationspolisen i Almaty för godkännande. De gjorde det och drygt en vecka senare fick jag min inbjudan... Därefter var det bara att besöka Kazakstan ambassad och den närmaste som ville utfärda ett affärsvisum för mig låg i Paris så det var inte mycket mer än att flyga dit och chansa och se vad de säger. De tog dem en vecka att kontrollera den med immigrationspolisen i Almaty och därefter kunde det utfärda mitt visum och är giltigt i 6 månader. Jag pratade med folket på ambassaden och de kunde göra affärsvisum upp till ett år men Stantour kan bara göra inbjudningar på upp till 6 månader. Vill man bara göra ett kort besök till Kazakstan kan man ordna ett turistvisum för 30 dagar eller transitvisum och för det behövs ingen inbjudan.

Efter turen till Paris för att hämta visumet var det bara att flyga tillbaka till Sverige och köpa en flygbiljett till Kazakstan. Tiden innan mitt flyg var det bara att kolla runt i cykelbutikerna i närheten och köpa upp tillräckligt med reservdelar så att jag klarar mig fram till Kina. Den närmaste cykelbutiken som är bra ligger i Urumqi i västra Kina drygt 70 mil från gränsen till Kazakstan. I Stanländerna så finns det egentligen ingen cykelbutik som har något vettigt utbud och den bästa ligger i Almaty och från Makinsk så är det 200 mil om jag tar den närmaste vägen. Den väg som jag planerar att ta är närmare 300 mil innan staden.

Jag flög till Kazakstan för ungefär en månad sedan och var tvungen att byta plan i Moskva och det måste vara en av de tråkigaste internationella flygplatserna i världen och flyger men vidare till Kazakstan så hamnar man i terminalen för flygningar till f.d. Sovjet som är ännu tråkigare än den andra terminalen. Jag landade i Astana 05.30 på morgonen och sedan var det 4 timmar med tåg upp till Makinsk som väntade. Vädret i Makinsk var kanske inte det som jag önskade mig utan snöstorm och nästan en meter med snö...

Jag har varit den mesta av tiden i Makinsk sedan jag kom men har även varit upp till Kokshetau med Chris som är den närmaste staden där man kan köpa pizza. Det tar knappt 3 timmar med tåg att åka dit så det är inte så långt för kazakiska mått.

Jag har varit runt en del i skogarna runt Makinsk med cykel och det har blivit mest i slutet när snön och smältvattnet är borta. Det tog inte många meter cykling att inse att min kondition är kass efter några månader i Sverige men jag tror den kommer tillbaka bara jag kommer iväg från Makinsk och börjar cykla på riktigt... De senaste dagarna har varit ganska varma och de första vårblommorna har kommit...

Jag planerar att lämna Makinsk och fortsätta söderut och jag tror nästa inlägg kommer från Atbazar.

Skicka gärna mail :)

/Stellan