Hej

Sisian 20080225

Nu har jag lämnat Yerevan och är i Sisian drygt 20 mil öster om huvudstaden. Jag stannade en dag till i Yerevan efter att jag skrev det sista inlägget. Det var den 19 feb och även presidentvalsdagen i landet. Jag stannade mest för jag ville se hur valet fungerade i landet. Det var lugnt under valdagen och inget speciellt hände. Folk gick till valurnorna och la sina röster. På kvällen var det på nyheterna att Serg Sargsyan, som är landet premiärminister, hade vunnit valet och hade fått 57 % av rösterna. Efter några timmar insåg rösträknarna att det var lite för högt, så de gick ner till 52 % för vinnaren. Därefter orkade jag inte följa den armeniska valvakan och gick ut och drack öl istället och samtidigt blev jag varnad för att det skulle bli demonstrationen i staden följande dag. Förlorarna i valet var troligtvis inte nöjda...

Jag lämnade Yerevan 20 feb, ungefär samtidigt som folk samlades i centrum för att starta demonstrationen. De andra kandidaterna i valet var inte så nöjda för de ansåg att Sargsyan hade köpt för många röster eller att de själva inte hade köpt tillräckligt. Tydligen hade det varit ungefär 4,5 miljoner röster till valet i ett land med under 3 miljoner invånare. Så något borde ha varit fel. Jag träffade några valobservatörer några dagar senare och enligt dem så skulle valet göras om senare, för bland annat USA hade inte godkänt resultatet och det var även tal på att EU skulle underkänna det. För all del så hade Ryssland godkänt resultatet och önskat Sargsyan lycka till. Att Ryssland hade godkänt det har kanske inte så mycket med demokrati att göra utan andra intresse som ligger bakom.

Jag lämnade Yerevan och cyklade österut med strålande sol och det hade varit perfekt cykelväder om temperaturen hade varit 25 grader högre. Nu låg temperaturen runt 0 och vattnet i mina vattenflaskor frös inte helt utan blev mer som slask. Jag tog det lugnt den första dagen och efter 2,5 timme på cykeln stannade jag vid ett litet café där jag stannade för natten.

Det blev att jag stannade nästa förmiddag också på caféet och kom inte iväg förrän efter lunch och framför mig väntade en lång uppförback som skulle ta mig över det första passet på vägen mot Iran. Hade jag börjat tidigt på förmiddagen hade jag troligtvis kommit över det men det gjorde jag inte nu. Det blev ett segt pass och när jag såg det första skylten på 5km uppför med 9% lutning tyckte jag att det var helt ok. Därefter kom det ännu en skylt med 8km med 8 % lutning och jag tror att jag missade följande skyltar för det var betydligt längre än 8 km till toppen. Jag cyklade lite över 5 mil under dagen och jag kom inte över passet så jag slog upp tältet en bit från passet i snön. Det var inte mer än att stampa upp ett tillräckligt stort område i lössnön så att mitt tält skulle få plats. När väl tältet var uppsatt var det bara att göra lite te och krypa ner i sovsäcken. Jag lämnade lite te i kastrullen som jag tänkte dricka lite senare men det tog inte lång tid innan det hade frusit till is.

Jag vaknade upp följande morgon och hade sovit helt perfekt utan att ha frusit. Jag hade trott att jag skulle vakna med jämna mellanrum och frysa men med två sovsäckar hade jag klarat natten betydligt bättre än vad jag trodde tidigare. Det som var problem var att komma ur sovsäcken och komma igen. Jag lämnade min tältplats och kom upp på cykeln och kunde fortsätta vidare österut. Det kändes i benen efter två dagar på cykeln och det var skönt att ha en lång nedförbacke framför mig och efter den var det en ny uppförbacke igen... Nästa pass var 700 m högre än det första så det var bara att växla ner och fortsatta trampa.

Jag insåg att det inte var någon möjlighet att komma så långt, så jag började leta efter en bra tältplats istället utan snö...

Följande dag var det inte mer än att fortsätta vidare uppför passet och det var den 23 feb, som är en helgdag i fd. Sovjet då man firar den sovjetiska armén. Det har inte så stor betydelse vilken helgdag det är för alla fungerar likadant. Man köper några flaskor vodka, mat och kött och sedan tar man sig till en bra plats där man kan grilla köttet och dricka vodkan. Resten av maten brukar man lämna vid grillplatsen.

För min del blev det att cykla mellan olika grillparties och dricka vodka och äta grillspett. Det är en trevligt sysselsättning men ur cyklingperspektiv så är det inte bra. Eller kan man se det på det sätt som armenierna försökte förklara för mig. Var ska du cykla när det är den 23 feb? Det är en dag då man ska fira den sovjetiska armén och dricka vodka... Dagen slutade i Saravan som är en liten by drygt en mil innan passet som jag hade tänkt ta mig över...

Det kändes skönt att sova inomhus, men jag frös betydligt mer där än jag hade gjort i mitt tält. Utan fungerande värme och utan min sovsäck blev det kallt. Mannen som hade huset tyckte att hans hus var så bra och att det var bättre för mig att sova i en säng och ha riktiga täcken än en sovsäck. Jag hade inte orkat diskutera med honom utan lämnade min sovsäck och det var något jag ångrade senare. Följande morgon hade jag samma problem som när jag bor i tält. Vattnet fryser och det tar tid innan man har något att dricka. Alla flaskor på min cykel hade frusit, även när cykeln hade stått i köket, så troligtvis hade det varit några minus i huset innan man startade kaminen igen som eldades med fårskit.

Jag kom iväg i hyfsad tid dvs. runt 10 och det tog mig drygt två timmar att ta mig de följande 12 km upp till toppen av passet. Uppe vid passet låg snön djup och ofta över 1m. På vissa utsatta ställen var snödrivorna längs vägen över 4 m höga men ofta var de på 1,5m. Uppe på passet låg det en restaurang och det var skönt att komma in i ”värmen” eller mer rättare sagt på ett frostfritt ställe. Jag stannade för att dricka kaffe och äta grillspett och även för att ta på mig mer kläder för att skydda mot vinden som hade ökat.

Efter passet hade jag drygt tre mil till Sisian där jag hade tänkt stanna följande natt. Jag hade tidigare träffat en amerikansk kille vid namn Robert, som jobbade för amerikanska Peace Corp och han hade lovat mig en sovplats och en varm dusch. En varm dusch är lyx under vintern i Armenien och något man inte kan få varje vecka. Robert hade tydligen lovat lite för mycket och hade spenderat de senaste två dagarna med att fixa duschen så den skulle fungera, och när jag väl var framme fungerade den. Vattnet var inte varmt så jag fick vänta ett tag till innan han eldat tillräckligt med fårskit för att värma tillräckligt med vatten för en dusch. Det var väldigt skönt att ta en varm dusch men jag fick vara försiktig så jag inte halkade på den flera cm tjocka isen på badrumsgolvet. Även efter jag hade duscha hade varmvattnet inte lyckats göra ett hål genom isen. Jag kollade in i badrummet drygt en timme senare då hela familjen hade duschat och då var den mesta av isen borta och kaminen för varmvattnet släckt så isen började växa igen...

Jag har varit i Sisian idag och planerar att stanna en natt till innan jag fortsätter. Det är skönt att bo inomhus även när det inte är så stor skillnad på temperaturen i mitt tält och i huset där jag bor.

Imorgon fortsätter jag mot Iran och det är ungefär 25 mil kvar till gränsen och tre bergspass till att passera. Det sista passet är även det högsta i landet och det är bara att hoppas att vägen är öppen och att det inte snöar för mycket...

/Stellan