Hej    

Turkestan 20090529

Jag har passerat stäppen och är nu i Turkestan i södra Kazakstan. Jag kom till staden igår och har varit här sedan dess.

Jag lämnade Zhezkazgan för ungefär två veckor sedan och har varit ute på stäppen den mesta av tiden. När jag lämnade Zhezkazgan var vädret svalt och molnigt och det kändes som om det kunde börja regna vilken minut som helst och regn var något som jag absolut inte ville ha på vägen mot Kyzylorda. Om det skulle börja regna finns det inte så mycket mer att göra än att stanna och vänta tills vägen är torr igen. Jag cyklade samma sträcka 2003 och då regnade det och jag blev mer eller mindre fast på vägen. Vägen är till största delen byggd av salt lera som fastnar överallt om den blir fuktig. Jag kollade på bilarna som jag mötte och på så sätt kunde jag avgöra om vägen var torr eller blöt längre fram. Efter att ha sett några helt leriga bilar var det lätt att dra slutsatsen att vägen längre fram var blöt och inte möjlig att cykla. Men samtidigt så är de första 10 milen av vägen asfalt och först därefter börjar leran och har jag tur så hinner vägen torka tillräckligt innan jag kommer dit.

Jag startade sent på eftermiddagen från Zhezkazgan så jag kom inte så långt ut på stäppen innan jag stannade för natten men samtidigt kändes det skönt att komma ut från staden. Zhezkazgan är en gruvstad som har vuxit väldigt snabbt de senaste åren och har blivit betydligt bättre sedan jag var där 2003. Anledningen är enligt lokalbefolkningen att de bytte borgmästare och den nya är inte lite korrupt och satsar mer pengar på staden. Samtidigt känns staden som dödsdömd och kommer troligtvis snart att bli lika öde som de andra städerna på stäppen i Kazakstan. Stadens är en gruvstad och de flesta jobbar i koppargruvan. Om den läggs ner så försvinner de flesta jobben och det är något befolkningen är rädd för. Man räknar med att om man bryter koppar i samma takt som idag så är kopparen slut om 10 år. En annan industri som har vuxit de senaste åren är oljeindustrin efter man har hittat olja 15 mil sydväst om staden så en del av folk håller på med det. Även den industrin är ganska riskabel för Zhezkazgan ligger avsides och för att få dit allt material krävs långa transporter. Om man däremot bygger en väg direkt från västra Kazakstan till oljefälten så sparar man många mil på transporterna. Det känns som det bara är fråga om tid innan den vägen är klar. Vill man idag skicka något till Zhezkazgan från Aktobe i väster så är det 250 mil att köra längs vägarna men om man kör offroad så blir det 70 mil men då krävs det att man har en bra bil.


   Stäppen halvvägs mellan Zhezkazgan och Kyzylorda

Jag fortsatte söderut och det molniga vädret höll i sig och det kändes fortfarande som om det skulle börja regna men bilarna som jag mötte var mindre leriga så vägen verkar torka upp. Vägen var inte stark trafikerad men betydligt mer än vägen mellan Arkalyk och Zhezkazgan. Det var någon bil i timmen och många stannade och frågade om jag behövde någon hjälp men jag tyckte att jag klarade mig fint. En sak som jag tycker är sorgligt är hur många av förarna som frågade om jag ville dricka vodka med dem innan jag fortsatte och jag började undra om det var någon förutom jag som var nykter på vägen. Eller så kan man tänka lite positivt att det bara var de onyktra pratglada som stannade och erbjöd sig hjälp. Jag blev även erbjuden många gånger lift efter att de har förklarat hur dålig vägen och att det inte skulle gå att cykla där. Ofta blev de tysta när jag sa vilken väg jag hade tagit till Zhezkazgan. Det var speciellt en lastbilschaufför som klagade väldigt på vägen och att den inte blev bättre även om man renoverade den med jämna mellanrum. Han sa även att han brukade tycka synd om alla som tog vägen men han skulle inte tycka synd om mig mer. Han kände igen mig och jag hade tydligt träffat honom på samma väg 6 år tidigare så han sa att jag måste vara en riktigt idiot eller en hjälte som tog samma väg två gånger. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om vägen egentligen var så dåligt som alla sa eller är det jag som börjar bli avtrubbad efter att ha sett tillräckligt många dåliga vägar tidigare. Det var inga större problem att cykla på den och trafiken var gles så det gick bra att använda hela vägbanan och på så sätt undvika de värsta hålen. Cyklar man däremot på en bra asfaltväg som är smal och har tät trafik så är det jobbigare för då måsta man lämna vägbanan hela tiden för att inte bli påkörd. Att cykla vid kanten av vägen eller på väggrenen är betydligt jobbigare och inte lite kul.


   Jag hade tur att vägen hade torkat upp.

Efter drygt 10 mil försvann den dåliga asfalten och ersattes av hård salt lera som var upphöjd över stäppen. Vägbanan ligger ungefär en meter ovanför stäppen och på så sätt blir man betydligt mer utsatt för vinden och samtidigt går det att använda vägen även under våren då hela stäppen är mer eller mindre översvämmad. Det var den 2003 när jag cyklade och då var ofta bara vägbanan som ovanför vattnet. Vägen var som jag kom ihåg den ända större skillnad var att vägbanan var torr denna gång eller till den största delen torr. En annan sak som skiljer är antalet caféer längs vägen och nu var det betydligt färre. Jag frågade på ett av caféerna som jag stannade på och de skylde på att sanitärreglerna har ändrats och därför stängdes en del. Sedan gör även den ekonomiska krisen sitt och när antalet transporter minskar blir det även färre som stannar och de som stannar har mindre pengar att spenderar. Det blir som en ond cirkel och det blir mindre och mindre pengar i omlopp. Tydligen så slutar det ofta med att kvinnorna på caféerna flyttar hem till sina familjer och männen stannar och dricker sig fulla varje dag istället. Många av ställena som hade varit bra när jag cyklade där 2003 och idag bebodda av fulla män som bara hade vodka till salu. Jag undrar hur det kommer att bli om några år när dessa män har supit ihjäl sig och det finns inga kvar ute på stäppen.

Det tog längre tid än beräknat och det till största delen pga av vinden igen. Vissa dagar kändes det ganska meningslöst att försöka cykla för det gick snabbare att leda cykeln framåt. Jag hade trott att vinden skulle vara mer till min fördel men det kändes som om den mer emot mig den mesta av tiden Näst sista dagen innan Kyzylorda gav jag upp efter 2 timmar cyklande för det gick bara inte att få någon vettig fart på cykeln. Jag träffade några vägarbetare som hade oxå gett upp sitt arbete av en annan anledning och jag stannade med dem i några timmar och hoppades på att vinden skulle mojna på kvällen. Vägarbetarna kändes uppgivna och hade ingen som helst arbetslust och det kan man förstå med deras löner. De hade tydligen fått de två månadslöner indragna 2008 och sedan en lönesänkning med 40% i år och gick de med på det så fick de behålla jobben. Samtidigt hade man en inflation på 30% under 2008 och sedan en devalvering på 20% i början av i år. Så jämför man lönen idag och ett år sedan ligger den en bit under hälften och det blir ingen glad över. Samtidigt har även allt deras arbetsmaterial dragits in på så de hade inga tillgångar till vägarbetsfordon, asfalt, grus eller något annat som brukar användas för vägbyggen. Det som de hade tillgång till var blå, svart och vit målarfärg så det de gjorde var att måla vägskyltar men det borde inte kännas upp inspirerande. Man hade delat upp arbetet mellan sig. En man med blå målarfärg, en man vit målarfärg, en man med svart målarfärg, en man som lastade ut och in målarfärgerna i bilen och en som körde bilen. Så totalt 5 män som åkte fram och tillbaka en sträcka på 20 mil och målade vägskyltar och stenarna runt vägskyltarna. Detta har de gjort 6 dagar i veckan sedan länge. 


   En av mina tältplatser

När jag började närma mig Kyzylorda ändrade landskapet sig och gick över från låg buskstäpp till buskklädda sanddynor och sikten minskade av allt sand och damm som flög runt. Det kändes lite som att cykla runt i Sahara men sikten var inte så dålig som den hade varit i Mali och Sudan.

Efter en vecka efter jag lämnade Zhezkazgan var jag framme i Kyzylorda och jag gjorde det klassiska som man gör när man kommer till en stad efter några dagar cykling. Man letar upp den första biltvätten och frågar om man kan duscha där. Även om det inte är det bästa stället att duscha på så fungerar det helt utmärkt. Jag har inte blivit nekad ännu och jag tror inte jag kommer att bli det heller. När jag kände mig leta renare ringde jag till en amerikansk kille som jobbade för Peace Corp i staden och blev hembjuden till honom. Det kändes skönt att komma undan den kazakiska kulturen ett tag och vara tillbaka till väst.

Jag stannade två dagar i Kyzylorda och det blev att jag besökte en skola och ett universitet för att hålla ett kort föredrag om mina resor och det blev uppskattat och många frågor efteråt. Inte så många frågor om mina resor utan mer om Sverige och vad som gäller om man vill emigrera dit. Jag blev ganska imponerad av deras kunskaper om svenska immigrationsregler och vad som gäller vid arbete och studier.

Efter Kyzylorda fortsatte jag österut mot Shimkent och landskapet direkt efter Kyzylorda var riktigt tråkigt. Helt platt och vegetationen bestod av hårt betad vass som växte i salt lera. Det fanns saltavlagringar överallt och även om jag stannade några gånger kunde jag inte hitta några roligare växter. Norr om Kyzylorda var vegetationen betydligt roligare med många roliga växter.

Fyra dagar efter jag lämnade Kyzylorda var jag framme i Turkestan och det är här som jag är nu. Turkestan är en helig stad för muslimer och enligt Kazakstan så är det den näst viktigaste platsen efter Mecka att besöka för muslimer men det tror jag inte på. Platsen är nästan bara känd i Centralasien och korsar man gränsen till Uzbekistan hänvisar de till Samarkand som den näst heligaste platsen efter Mecka. Fortsätter man lite längre söderut har ingen hört talas om Turkestan... Det är en gammal stad och har en gammal moské som är ombyggd till museum som är värt ett besök. Enligt lokala traditioner så ska man besöka Turkestan tre gånger för att bli en bra muslim. Det är mitt andra besök i staden så än är jag inte konverterad till islam.


  Moskén i Turkestan


  Jag utanför moskén.

Jag kommer att fortsätta vidare mot Shimkent efter Turkestan och jag få se när jag får tillgång att uppdatera sidan igen.

/Stellan